Roligt möte

Jag var hos doktorn igår. När jag satt i väntrummet tyckte jag att en av sköterskorna såg så trevlig ut, men jag visste inte vem hon var. Så kom hon och ropade upp mej och log stort och sa, känner du igen mej. Du måste vara Pia som gick i XX-skolan i första klass. Det var min bästa vän från första och andra klass! Berit flyttade från stan efter andra klass och sen har vi inte setts. Men hon kände igen mitt namn och såg ju när jag var född och allting stämde. Gud så glad jag blev! På lördag kommer hon hit och hälsar på.

Den fina bilden har jag fått av bloggkompisen som alltid ställer upp. Hon hjälper mej också att lägga in bilderna när jag inte får det att funka fast jag vet att hon mår skitdåligt och egentligen inte har tid med lilla mej.

Halt

I måndags var jag och handlade sånt jag glömt i närbutiken här i vårt område. När jag var på väg hem mötte jag en dam med en liten hund. jag är inte så bra på hundar, men den liknade en pekineser. Precis när vi möttes såg hunden en annan hund och började dra i kopplet så att matten föll omkull precis framför mina fötter. Naturligtvis for jag också omkull, och hunden trasslade in sig i mina matkassar. Det var så halt att ingen av oss kunde resa sej. Jag har så dåliga knaän att jag var mest orolig för att jag skulle göra dom illa. Det kom flera människor och hjälpte oss upp. Damen med hunden grät för hon hade gjort illa handen, och så var hon så olycklig för att hon dragit omkull mej. Vi hade ramlat precis utanför en godisaffär, och ägaren kom ut och frågade om vi ville sitta inne i affären. Han var jättegullig och bjöd på kaffe medan vi väntade på hund-damens dotter skulle hämta oss. Hon körde mig hem innan hon körde sin mamma till akuten. Fick veta senare att hon brutit handen och fick sitta hela kvällen på akuten.
Jag tänker inte visa några bilder på min bakdel men jag kan tala om att den är färgrik, jag har nästan varken kunnat sitta eller ligga de här dagarna men nu börjar det bli bättre.
Min gulliga kompis och kollega Kicki kom hit med semlor idag och det var jätteroligt att fika tillsammans och få prata.
Och min gulliga bloggkompis skickade ett brev med roliga teckningar, sånt piggar upp. Hon mejlade också ett par roliga bilder som jag tänke lägga in här, men jag får inte dit bilden. Ska försöka igen imorgon, nu är jag för trött.

Aprikoskakor

Jag hade så ont i huvudet att jag gick och la mej efter frukost. Det kändes deppigt ända tills posten kom. Fick ett jättefint paket, med bokmärken utanpå och fina teckningar. Jag tänkte naturligtvis inte på att fotografera det :( men jag är ändå så dålig på att ta bilder, så det skulle nog inte ha blivit något.
I  paketet fanns en jättefin ask full med hembakta kakor. Det är min goa kompis som ville pigga upp mej. I brevet finns en jättefin sida där hon skrivit upp receptet åt mej.
Jag tänkte att kanske några av er vill baka kakorna.  Jag har frågat kompisen, och det är okej att jag lägger ut receptet här.

Aprikoskakor 30-40 st.

200 g torkade aprikoser, hackade
1 ½ dl vatten
koka samman till en mjuk massa - tar ca 8 min.

Rör
200 g smör
1 dl vitt socker
1 dl farinsocker

Tillsätt
1 ägg

Blanda
4 dl mjöl (knappt)
2 tsk bakpulver
1½ tsk vaniljsocker

Rör ned de torra ingredienserna i smörblandningen, blanda sedan ned aprikosmassan. Klicka ut teskedsvis på plåten och grädda i 12-15 min. i 190 graders ugnsvärme.

Trött

Min dotter har varit här och hjälpt mej att städa idag. Jag kan ju inte klättra på stegar och inte böja mej så mycket.
När vi var färdiga fika vi med jättegoda kakor som J bakat. Det är så skönt när det luktar rent. Men nu känner jag i huvet att jag har jobbat lite för mycket.
Imorgon ska jag på återbesök hos min doktor, vi ska prata om ifall jag kanske kan börja jobba halvtid snart.
kramis

Första inlägget

Bloggare är fantstiskt rara och generösa människor. Jag har läst en del bloggar ända sen i somras men visste inte hur man börjar blogga. Men genom en blogg träffade jag NN (som inte vill ha sitt namn här) och hon har hjälpt mej jättemycket med att komma igång. Hon har oxå hjälpt mej med en massa andra saker som att lyssna, lyssna, lyssna på mej. Och att peppa mej när jag är deppig.

Jag är en långtidsjukskriven lågstadielärare som bl.a. har DI och det var så jag träffade NN, som oxå har det. Det var så skönt att träffa någon som förstod vad jag talade om och som inte bara skojade bort mina problem. Jag har svårt att gå och sitter mest hemma så jag tror inte  att jag kommer att ha så mycket att skriva om. Men en gång i veckan är mitt nyårslöfte.

Jag är inte så bra på att ta bilder, men ska försöka lära mej. Men NN har lovat att hjälpa mej att hitta bilder så att min blogg inte blir så tråkig.