Varför jag inte skrivit

Det har faktiskt varit en rätt jobbig höst, det är därför jag inte har skrivit på länge. Dels har mitt älskade jobb varit mycket jobbigare än jag trodde och dels har jag haft den ena förkylningen efter den andra. 
Jag är fortfarande inte bra från sista förkylningen men så nu ska det bli skönt med jullov. Barnen med respektive och en kompis kommer till stugan och firar jul med mig. Så jag har varit där flera helger för att städa och göra julfint, och nu håller jag på att baka och förbereda maten. 

Hjälp så fort en vecka går!

Jag har tänkt skriva varje dag….. Men så tänker jag att jag var dum som började blogga för egentligen har jag ju inte så mycket att skriva om. Jag menar att man går upp och borstar tänderna äter frukost och går till jobbet, kan jag ju inte skriva varje dag. Och om mina underbara ungar vill jag inte skriva, det är för många som skulle känna igen dom. 
Varje dag när jag kommer hem somnar jag på soffan sen förbereder jag för nästa dag. Blogkompisen har tipsat om en del böcker och sagor, så försöker jag att lära mig att berätta lika bra som hon gör. Du ska titta på ungarna hela tiden sager hon, inte i boken! Så jag läser sagor och barnböcker varenda kväll, för att kunna göra det.
En dag i veckan går jag på sjukgymnastik och en kväll på vattengympa. 
Och nu är jag på landet, det var rätt kallt när jag kom hit men nu börjar det bli skönt så nu ska jag dricka te och läsa en stund innan jag kryper ner i min sköna säng.
Imorgon kommer dottern hit och hjälper mig att göra iordning i trägården.

Oj då!

Det var visst rätt länge sen  jag skrev. Bästaste bloggkompisen frågade om jag skulle döpa om bloggen till var åttonde månad! Hm, kanske en bra idé.                     
Jag får skylla på att jag varit så himla trött den här terminen. Fast jag bara jobbar halvtid känns det som jag jobbar dubbel heltid. Det är jätteroligt och jag älskar faktiskt mitt jobb, men jag är så trött att jag somnar på soffan varenda eftermiddag när jag kommer hem från skolan. Tur att jag har världens bästa kolleger och jättegulliga (fast rätt jobbiga) barn.                                     
Idag när jag kom hem väntade ett paket på mig, världens bästaste bloggkompis har bakat brownies och skickat till mig. Och inte vilka brownies som helst, det är liksom i två våningar. Botten är en jätteläcker chokladig brownie och ovanpå är det en cheescake. Hon vet precis vad jag gillar bästaste bloggkompisen! Nu ska jag resa mig från soffa och sätta på lite kaffe, och sen ska jag sätta mkig med kaffet och mina brownies och läsa några tidningar som dottern har varit här med.

Tillbaka

I alla fall för ett tag. För nu har jag äntligen börjat jobba. Visserligen bara halvtid, men i alla fall. Håll tummarna för att det ska gå bra! Sommaren har varit jobbig eftersom jag inte visste hur det skulle gå med jobbet förrän en vecka förre jag började.
Det regnar och regnar och jag hoppas det slutar snart för jag vill gå ut. Nu ska jag laga lunch sen måste jag nog gå ut även om det regnar för maten är nästan slut.
Tack alla underbara vänner för att ni har peppat mig när det varit jobbigt! Nu hoppas jag att ni gör samma sak för underbara bloggkompisen som är sjuk.
kram

Från min trapp

PALLRUTOR

blanda

1 1/4 koppar mjöl

1/4 kopp socker

100 g smör

1/4 kopp kokosflinor

tryck ut blandningen i en

ca. 30 x 20 cm långpanna

grädda i 175° i 10 minuter

skiva och bred ut

3 äpplen

ovanpå degbottnen

blanda

½ kopp socker

1/4 kopp kokosflingor

200 g cream cheese

tillsätt

2 ägg

2 msk mjöl

½ tsk bakpulver

2 tsk kardemumma

häll ovanpå äpplena

grädda i 20 - 35 minuter

strö över en blandning av

kokos & socker

grädda i 20 - 35 minuter

i 175°

Nu har jag fått receptet på kompisens goda rutor. Jag har gjort dom flera gånger, sist nu i morse när jag inte kunde sova gick jag upp halv fem och bakade. Så nu sitter jag på trappa i bara nattlinnet och dricker kaffe och äter de goda rutorna. Jag som borde gå ner 5 kg borde ju inte baka så goda saker! 
Det har varit en jobbig vår, nu väntar jag på besked från FK och kan inte koppla av förrän jag jag vet hur min framtid kommer att se ut. Så jag kommer nog inte att skriva så mycket på ett tag.
Tack alla gulliga vänner för allt stöd (och kakor) ni ger mig!

Bara lite prat

Nu har jag precis kommit hem från landet. Jag hade tänkt blogga och läsa medans jag var där, men jag började städa första kvällen och sen kunde jag inte sluta. Det blev en grundlig vårstädning, fräscha gardiner och nya dukar så nu är det så fint, så fint. Fast det blev ju inte något bloggat förståss, och jag läste nästan ingenting. Det berodde kanske på att jag tyckte det var lite kusligt att vara där när inga grannar var där. Då ska man inte läsa deckare, och det var de enda jag hade med mej. 
På vägen dit kom jag precis efter det en älgolycka hänt. Det var så otäckt att se den skadade älgen som fick skjutas sen. Tjejen som körde hade änglavakt och fick inte en skråma fast hon nästan fick älgen i knät. Jag var alldeles skakig resten av dan.
Innan jag åkte hem hälsade jag på bloggkompisen. Det är så mysigt att sitta och prata i hennes stora lantkök. Och äta gott, hon vet precis vad jag gillar! Dessutom skickade hon med en massa godis hem. Tack gulledej! Hon skulle skicka receptet till den goda kakan, om hon kom ihåg hur hon gjort. Då kan jag lägga ut receptet.

Lite gnäll

Jag tror inte att jag är tillbaka på banan än men tänkte ändå skriva lite så att ni inte tror att jag gått upp i rök. Det är förresten ingen risk att jag gör det när bloggkompisen skickar smarriga kakor till mig, haha. Tack, gullekompis!
Jag åkte på en dunderförkylning och har inte kunnat gå ut i det fina vädret. Vågar förresten inte gå ut när det är halt, med mina dåliga knän är jag rädd för att ramla och inte kunna ta mej upp själv.
Så jag har varit lite deppig, inte haft lust att göra nånting. Och blir avundsjuk på kompisen som inte deppar ihop för minsta grej som jag gör. Jag önskar att jag kunde lära mej att vara lika positiv som henne. 
Om en stund kommer min dotter och vi ska ha det lite mysigt i kväll.

Nystart

Ska försöka komma upp på banan igen. Jag är fortfarande trött deppig och förkyld men det känns som det håller på att vända. Och det är mycket mer än en vecka sen jag skrev, fast jag tyckte att jag hade så mycket roligt att berätta från när Berit var här. 
Först drack vi kaffe med semlor och pratade och pratade. Sen lagade vi mat tillsammans, Berit hade handlat på vägen hit, och vi lagade chicken diablo efter hennes hemliga recept;)
Efteråt åt vi de supergoda brownisarna som bloggkompisen hade skickat för att fira vår träff.
Sen tänker jag inte berätta mer om vad vi åt. Bloggkompisen tycker att det är töligt med matprat, men lite får hon stå ut med, tihihi.
Berit stannande ända till midnatt så vi hann både prata och äta mycket mer.
Om en stund kommer min dotter hit för att hjälpa mig att städa. Och i morgon är Berit ledig efter lunch, så vi ska promenera där hon bor innan vi tar en fika på ett jättemysigt kondis.

Trött

Nu är jag hemma igen men för trött för att blogga. Jag kommer igen så fort jag kan.

Roligt möte

Jag var hos doktorn igår. När jag satt i väntrummet tyckte jag att en av sköterskorna såg så trevlig ut, men jag visste inte vem hon var. Så kom hon och ropade upp mej och log stort och sa, känner du igen mej. Du måste vara Pia som gick i XX-skolan i första klass. Det var min bästa vän från första och andra klass! Berit flyttade från stan efter andra klass och sen har vi inte setts. Men hon kände igen mitt namn och såg ju när jag var född och allting stämde. Gud så glad jag blev! På lördag kommer hon hit och hälsar på.

Den fina bilden har jag fått av bloggkompisen som alltid ställer upp. Hon hjälper mej också att lägga in bilderna när jag inte får det att funka fast jag vet att hon mår skitdåligt och egentligen inte har tid med lilla mej.

Halt

I måndags var jag och handlade sånt jag glömt i närbutiken här i vårt område. När jag var på väg hem mötte jag en dam med en liten hund. jag är inte så bra på hundar, men den liknade en pekineser. Precis när vi möttes såg hunden en annan hund och började dra i kopplet så att matten föll omkull precis framför mina fötter. Naturligtvis for jag också omkull, och hunden trasslade in sig i mina matkassar. Det var så halt att ingen av oss kunde resa sej. Jag har så dåliga knaän att jag var mest orolig för att jag skulle göra dom illa. Det kom flera människor och hjälpte oss upp. Damen med hunden grät för hon hade gjort illa handen, och så var hon så olycklig för att hon dragit omkull mej. Vi hade ramlat precis utanför en godisaffär, och ägaren kom ut och frågade om vi ville sitta inne i affären. Han var jättegullig och bjöd på kaffe medan vi väntade på hund-damens dotter skulle hämta oss. Hon körde mig hem innan hon körde sin mamma till akuten. Fick veta senare att hon brutit handen och fick sitta hela kvällen på akuten.
Jag tänker inte visa några bilder på min bakdel men jag kan tala om att den är färgrik, jag har nästan varken kunnat sitta eller ligga de här dagarna men nu börjar det bli bättre.
Min gulliga kompis och kollega Kicki kom hit med semlor idag och det var jätteroligt att fika tillsammans och få prata.
Och min gulliga bloggkompis skickade ett brev med roliga teckningar, sånt piggar upp. Hon mejlade också ett par roliga bilder som jag tänke lägga in här, men jag får inte dit bilden. Ska försöka igen imorgon, nu är jag för trött.

Aprikoskakor

Jag hade så ont i huvudet att jag gick och la mej efter frukost. Det kändes deppigt ända tills posten kom. Fick ett jättefint paket, med bokmärken utanpå och fina teckningar. Jag tänkte naturligtvis inte på att fotografera det :( men jag är ändå så dålig på att ta bilder, så det skulle nog inte ha blivit något.
I  paketet fanns en jättefin ask full med hembakta kakor. Det är min goa kompis som ville pigga upp mej. I brevet finns en jättefin sida där hon skrivit upp receptet åt mej.
Jag tänkte att kanske några av er vill baka kakorna.  Jag har frågat kompisen, och det är okej att jag lägger ut receptet här.

Aprikoskakor 30-40 st.

200 g torkade aprikoser, hackade
1 ½ dl vatten
koka samman till en mjuk massa - tar ca 8 min.

Rör
200 g smör
1 dl vitt socker
1 dl farinsocker

Tillsätt
1 ägg

Blanda
4 dl mjöl (knappt)
2 tsk bakpulver
1½ tsk vaniljsocker

Rör ned de torra ingredienserna i smörblandningen, blanda sedan ned aprikosmassan. Klicka ut teskedsvis på plåten och grädda i 12-15 min. i 190 graders ugnsvärme.

Trött

Min dotter har varit här och hjälpt mej att städa idag. Jag kan ju inte klättra på stegar och inte böja mej så mycket.
När vi var färdiga fika vi med jättegoda kakor som J bakat. Det är så skönt när det luktar rent. Men nu känner jag i huvet att jag har jobbat lite för mycket.
Imorgon ska jag på återbesök hos min doktor, vi ska prata om ifall jag kanske kan börja jobba halvtid snart.
kramis

Första inlägget

Bloggare är fantstiskt rara och generösa människor. Jag har läst en del bloggar ända sen i somras men visste inte hur man börjar blogga. Men genom en blogg träffade jag NN (som inte vill ha sitt namn här) och hon har hjälpt mej jättemycket med att komma igång. Hon har oxå hjälpt mej med en massa andra saker som att lyssna, lyssna, lyssna på mej. Och att peppa mej när jag är deppig.

Jag är en långtidsjukskriven lågstadielärare som bl.a. har DI och det var så jag träffade NN, som oxå har det. Det var så skönt att träffa någon som förstod vad jag talade om och som inte bara skojade bort mina problem. Jag har svårt att gå och sitter mest hemma så jag tror inte  att jag kommer att ha så mycket att skriva om. Men en gång i veckan är mitt nyårslöfte.

Jag är inte så bra på att ta bilder, men ska försöka lära mej. Men NN har lovat att hjälpa mej att hitta bilder så att min blogg inte blir så tråkig.